Allt som sker runt omkring

När man är liten förstår man inte allt som sker runt en, även om man tror det vid tillfället. 

Undra hur mitt liv sett ut om jag hade förmedlat allt som jag såg runt omkring mig, om jag berättat för någon om allt som hände. Men som alltid ville jag skydda de i min närhet. 

Jag brukar gå in på umo.se ibland, för att se hur sidan växt och blivit ett stort forum för många ungdomar. 

Det första jag såg när jag gick in där var om en kille som berättade om att han hade en pappa som drack, vilket fick mig att tänka på att jag innan jul skrev under "vit jul". Vit jul är en organisation som kämpar för alla barns rätt till en alkoholfri jul. Mamma påpekade för mig när jag kom hem i julas, att jag har varit ett av dessa barn som haft en helvetets julafton. Jag vet att händelsen ärrat mig för livet, men jag har aldrig sett mig som en av dessa barn. Jag har inte bestämt mig för om jag ska dela med mig av min story riktigt än. I alla fall om jag inte ser mig som en av dessa barn, hur ser då andra barn sin livsbild. Hur ser de sin vardag? Är de medvetna om att familjen kanske har problem, att mamma/pappa är alkoholist? Det är ju som sagt deras vardag. När slår man sig fri och faktiskt inser att det inte är så här ett barns vardag ska se ut? när inser man själv som barn att det inte är rätt? Jag är 21 år och min mamma var tvungen att påpeka för mig att det var så här mitt liv såg ut för att jag skulle inse. Inte inse att det var fel allt som hände den kvällen för det har jag vetat om, men att inse att det faktiskt inte ska ske med barn runt omkring. Att vi som barn inte ska behöva uppleva det.