Livet är upp och ner!

De senaste veckorna har varit värre upp och ner än vanligt.
Gick från "dubbel dejtande" med han från jobbet, till att han sa vill inte ha ngt mer med dig just nu.
Och att jag var sjukt irriterad på mitt ex pga en ny tjej.
Till bättre vänskap med exet och han säger att den nya tjejen han var intresserad av är gay
Till att hon och jag hookade up.
Till att exet hatar mig.

Känner att livet vill mig något! sjukt irriterande.

Imorgon börjar skolan för övrigt!

natten mellan 14/8- 15/8

Kylen lyckades jag fylla proppfull. Detsamma gällde frysen.
Och ändå ska jag göra matlådor och frysa in snart.

Kvällen avslutades med vin, gudomlig avslut.
Nu vill jag bara sova till typ 13 imorgon.

Onsdag 14/8-13

Då var den gjord. Tentan.
Det kändes bra, några missar här och var men jag hoppas hoppas hoppas att det går vägen denna gång.

Igår beställde vi biljetter till Amsterdam i november. Sjukt kul ska det bli.
Nu blir det att röja upp efter tenta plugget sen handla för maten är väldigt slut.

Tisdag 13/8

Nu är det dagen innan tentan och det känns som min värld är upp och ner.
Jag känner mig säker ena sekunden medan den andra känner jag mig förvirrad. Det kan både bära och brista imorgon.

Jag är orolig för att L tar sig vatten över huvudet med sina tentor och att hon kommer krascha in i en vägg snart. Något jag verkligen verkligen inte vill ska hända.
Så fort jag skrivit min tenta imorgon kommer jag i alla fall försöka hjälpa henne så gott jag kan. Även om jag inte vet hur mycket jag kan hjälpa till.

Måndag 12/8

Idag känns tentamen mycket lättare... Känner att jag börjar få lite kläm på det hela.
Har fortfarande 1 och ½ dag på mig. Måste känna att jag har koll på vad jag ska göra vart bara. Måste slappna av helt enkelt.

Och kuggar jag så har jag en plan på hur jag ska fixa detta. Ca 1 gång i veckan ska jag ta någon timme eller två att plugga lite på detta och kunna fråga mina vänner hur man gör för att sen i februari kunna göra omtentamen. Men jag hoppas jag slipper det.

Söndag 11/8

Idag grät jag över livet, mina val och mina misslyckanden.
Jag tror verkligen inte att jag klarar kursen och utan den får jag ingen examen och utan examen är jag bara en stor idiot som inte fattar ett skit. Någon som inte klarar av sina studier. En som får underkänt.

Och hur bra är det? Vilken framtid ger det? Att inte få ta examen med sina vänner.

natten mellan fredag 9/8 och lördag 10/8

Livet är fortfarande upp och ner och det blir sjukt komplicerat för varje dag.
En vän har börjat bete sig väldigt annorlunda och jag vet inte alls vart det kommer sluta. Från min sida finns det inget att ge och jag vill inget få heller men ah... mysko.

Studierna går inge vidare.. vill ge upp tentan på onsdag... men gör jag det kommer jag ångra mig men får inte in något i huvudet.

Så istället har jag bakat rulltårta och lagat hemmagjord mannafrutti.

Onsdag 7/8

Mycket har hänt sen sist.
Skolan sluta och jag lyckades få 54 poäng, alltså saknar jag 6hp
Sam dumpade mig från ingenstans, så nu är jag en fri singel igen sen ca 1 månad.
Jag har varit i Finland och jobbat konstant annars utöver det.
Umgåtts med folk från jobbet.
Jag har hunnit med någon form av "dubbeldejt" don't ask.. vi får se hur det slutar.

Jobb imorgon, ett av mina 4 sista pass.
blääää

Närmar sig

När jag har gått ner 5,3kg till så kommer jag att ligga på normalvikt. Det har jag inte gjort sen högstadiet.
Kämpa!!!!!

Normalt bmi är 25.

Nycklar

Idag kom den efterlängtade dagen! Jag fick hämta nycklarna till lägenheten!!!!!
Underbart!

Dock kom jag dit och det såg ut som en svinstia, så hyresvärdarna har anlitat städfirma till imorgon. Så jag hoppas på det bästa
Ska bara försöka hitta en soffa till på fredag.

Sitter just nu hos pojken och har ätit middag med honom och två av hans fina vänner. De spelar dock magic nu och jag dör lite av det. 1. Jag förstår inget, 2. inte intresserad, 3. osv...

Tagga jobb

Sitter på bussen på väg till jobbet, Hornbach.
Känner mig glad, känns som trassel med skolan håller på att lösa sig som det ska. Ligger lite efter. Men sätter jag omtentan på lördag så är det lugnt, då blir det inte för mycket att ta igen.
Biokemi 2 är jag dessutom kung på och den tentan ligger på Valborg.

Who am I?

Vem är jag?
Vad vill jag?
Hur ser min framtid ut?


Det har alltid funnits en väg, en känsla, en dröm att förlita sig på.
Just nu känns det varken som att känslan, vägen eller drömmen finns kvar.

"Cha cha bloggen jag är en lycklig chey"

Jag befinner mig i ett lyckotillstånd!

Idag är sista dagen på min jobb introduktion, jobbar 14-18.30. Nästa gång jag jobbar kommer jag vara självgående. Läskigt men skoj. 

Jobb introduktionen har varit lärorik men sjukt många grejer att förstå sig på, är glad att jag inte behöver kunna alla produkter då det är en miljon produkter!!!! 

Alla har varit snälla och trevliga, väldigt hjälpsamma. De gjorde en kvalitetsäkring på mig. Vilket innebär att de gör ett test utan att man vet om det för att sedan utvärderas för utveckling. Jag fick bara 1 sak att förbättra och detta var under min andra dag. Jag måste kolla mer på skärmen så att produkterna går in.

Trodde jag skulle kugga tentan på måndag, men känner nu efter intensivt pluggande igår att det kommer bli ett G i alla fall. 

Imorgon kommer jag hämta ut pengar för min sista hyra på örby slottsväg, vilket innebär att jag flyttar om 1 månad! Yeeeey!!!

Älsklingen kommer hem ifrån England idag, har saknat att kunna smsa eller ringa honom lite när som. Även om jag hoppas han har haft det kul. 

Jag kommer vara i skolan i 1 dag totalt denna vecka, två halvdagar sen är jag ledig fram till nästa tisdag. Och min syster med sina barn kommer upp till påskhelgen. Har inte träffat dem på ca 9 år.. 

Börjar jobba idag.

Sitter här vid datorn istället för att plugga som jag borde göra... blir arg på mig själv men samtidigt så känns det skönt att bara sitta här och ta det lugnt. Har dock beställt papper från försäkringskassan. Så väntar jag på att mamma ska ringa tillbaka till mig.

Börjar jobba idag också från 16-20.30, sjukt läskigt, det är ju dock bara 4h och 30 min. Men det kommer gå bra. Måste åka härifrån vid 14.40 och kommer inte vara hemma förens 21.30 tidigast. Sen kommer det bli sova för att åka och jobba från kl 08.45 imorgon också.

Ängslig

Jag känner mig ängslig och gnällig. Känner mig inte alls på topp just nu.
Ni vet den där känslan man har när man bara vill åka hem till mamma och ligga på soffan och gömma sig för den övriga världen... så känner jag just nu...

Tror det är för att jag inte är ledig... alla andra kan ta det lugnt och njuta av livet lite dessa 2 veckor... medan jag jobbar fre-sön, tisdag. Muntliga tentamen på måndag.

9-år sedan.

Idag är det 9-år sedan en 15-årig tjej valde att avsluta sitt liv här på jorden.
Hon orkade inte stå stark och kämpa, så hon valde att ta tabletter och somna in i sin säng.
Bakom sig lämnade hon vänner och familj, mamma, pappa och sin 3-år yngre bror.

Varför sker detta... Ingen förälder ska behöva begrava sina barn. Inga ungdomar ska behöva begrava sin vän. Detta var för 9-år sedan. Men jag kommer ihåg smärtan i folks ögon.

1 månad

I söndags hade jag varit tillsammans med pojken i 1 månad, inte illa.
Tiden går sjukt fort. Känns lite som det var igår.

Jag är inte en sån som jämför min pojkvän med mina ex, men han e så annorlunda jämfört med alla killar jag tidigare varit med. På många sätt. Han e lite oldfashioned och ville ge mig blommor i söndags. Han är lugnare och står med båda fötterna på jorden. Han vet vad han vill med livet och han har bra kontakt med sin familj och sina vänner. Skulle kunna skriva en roman om skillnaden.
Men bäst av allt, han behandlar mig som sin flickvän. Inte som någon... jag vill inte ens skriva det.. men ni förstår.

Han e bäst helt enkelt. <3 p="">

DET ÄR INTE OKEJ!

Varför kan vi inte få vara som vi är?
Varför måste folk kränka andra?
Varför ska vi leva upp till någon annans ideal och passar du inte in i den ramen så ska du mobbas?

En 13-årig tjej från Kumla, en stad jag vuxit upp i tog sitt liv förra veckan. Hon hoppade framför tåget då hon inte längre orkade stå stark. 13 år, vad går man då årskurs 7-8 på högstadiet? En tjej med hela livet framför sig. En tjej som inte längre orkade stå emot mobbningen längre.
Detta är inte okej!
Varför agerade inte skolan?! Hennes föräldrar hade kontaktat dem vid flertalet tillfällen.
Varför agerade inte polisen mot denna person på nätet som andra flickor anmält tidigare?!
VARFÖR?!

Samhället måste vakna!

Nattis, Pojken och Plugg!

Fantastisk helg är vad detta har varit!

Fredag -
Börjar morgonen med en god frukost, sedan blev det plugg fram till lunch. Efter lunchen blev det dusch och packa sig i ordning för att åka hem till pojken. Möte upp honom och sen åkte vi hem till honom. På centralen  stötte jag av en slump på älskade Nattis! Denna kvinna, åh vad jag har saknat henne! Blev en resa i det förflutna under en tunnelbaneresa. Underbart!

Sedan blev det middag ala flygande jakob och pojken korkade upp vinet, självklart hade jag fixat pannacotta till efterrätt. Det blev filmerna Once och Tarzan.

Lördag-
Vi sov till 10, låg och kolla lite på how i meet your mother. Duschade åt frukost och gick iväg för att shoppa lite. Eller inte jag men han. Sedan blev det lunch på  grekiska kolgrillsbaren. Hem till honom åt upp det sista av pannacottan. Tog det lugnt en sväng sen åkte jag hem. Kollade melodifestivalen och pluggade.

Söndag-
Gick upp vid strax efter 8, åt en härlig frukost. Satte igång dagen med att göra klart labbrapporten. Sen gick jag en sväng i solen till hemköp och köpte lite grejer till maten. Sedan blev det hem och fixa labb förberedelser inför imorgon, samt att fixa kompletering på buffertlabben och även plugga till omtentan på lördag. Känner mig väldigt effektiv.
Nu sitter jag här och skriver, har precis duschat och gjort i ordning en kopp te. Och ska köra lite plugg 1- 1½ timma till sen blir det lugnt för ikväll och sen sova.

Tears run down my face..

Det känns som att mina inälvor vänder sig ut och in... som att jag ska spy av ångest vilken sekund som helst. Tårarna vill inte sluta rinna. Detta känns som ett sånt extremt misslyckande och jag vet inte hur jag ska fixa det. Är less på att misslyckas hela tiden.

Jag saknar dig...

... saknar att hålla din hand. Längtar efter att få känna dig nära, känna dina armar runt mig. Känna hur dina läppar sakta kysser mina. Jag vill röra vid dig, vid ditt ansikte, se in i dina fina ögon.

(Du kan till och med få vara lilla skeden utan att jag gnäller, bara jag får vara med dig.)

Och jag fortsätter ställa till det...

Oavsett vem jag är med så gör jag eller säger något som sabbar det.
Att en titel sinsemellan får allt man säger till att bli mer personligt. Och att man gör detta via nätet underlättar inte situationen.... då man inte ser ansiktsuttryck på folk.

Titel

Studiemotivationen ligger inte på topp för tillfället, tankarna flyger iväg på annat hela tiden.
Dock var jag duktig och gick på BAS- möte idag, (biomedicinskaanalytiker studenters studentsektion)
Och nu har duktiga jag äntligen fått en titel, istället för att vara allas allt i allo utan att jag faktiskt får meriter för det. Men numera är jag Terminsansvarig!
Vilket innebär att alla frågor gällande studier och problem eller idéer och tankar så ska folk vända sig till mig och sen tar jag det vidare dit det ska. Dels för att vi ska få våra röster hörda och för att underlätta informationen mellan rektorer, bas och studenter.

Go confidently in the direction of your dreams

Detta inlägg tillägnar jag alla där ute som har drömmar om sin framtid.

Om du har en dröm, följ den, våga följa den. Oavsett vad någon tycker och tänker om ditt val i livet, så låt ingen stoppa dig. Det är ditt liv, din framtid och dina drömmar. Det finns risk att folk ser ner på dig och avvisar dig. Du kommer få kämpa i motvind och i medvind.

Men glöm aldrig att det är dina drömmar!

The god thing's in life

Har varit lite dålig uppdatering här, som vanligt. Haft väldigt fullt upp med studierna.

Som jag skrev sist så har jag alltså fått en lägenhet i Huddinge på 24 kvm. Kontraktet är på skrivet och jag har sagt upp nuvarande boende. Alla tankar går till hur jag ska inreda, vad jag vill ha. Hur jag ska möblera. Vilka färger... Kostnader osv.

Var på arbetsintervju i torsdags, så kommer eventuellt få ett jobb. Med start i mars.

Jag bör ha mina 30 hp nu också. Väldigt skönt.

Jag har även en liten hemlighet. Som jag kommer att skriva om, om ett tag. Det gör mig lycklig i alla fall.

Det där med vikten går varken upp eller ner... Har inte vägt mig sen sist jag skrev om det. Och jag vågar inte ställa mig på vågen längre.

Lägenhet!

Nu är det klart! Jag kommer officiellt ha en egen lägenhet på 24 kvm i Huddinge from 16/4.
Kontraktet ska jag skriva på imorgon och skicka in. Sen är det bara att vänta till den 16/4. Fram tills dess ska det planeras sängköp, soffa och ev matbord. Vi får se om jag ska ta det som finns hos mamma.
Lägenheten består av sovalkov och kokvrå. Stort badrum med dusch.

Bäst av allt det är eget, näst bäst av allt jag behöver bara gå ca 10 min så är jag framme vid universitetet.

Ibland är saker inte alls som man tror....

...ens vänner kan förvåna en drastiskt. 

Har de senaste månaderna (ev. längre än så) trott en viss sak om en person. Om personens känslor. Och i söndags tog det tvär vändning, då han faktiskt berättade vad han kände. Så befinner mig i en form av chock. En bra sådan dock.

Brutal vecka

Brutal vecka har det varit, en huvudvärk som gått upp och ner sen i måndags. Och studier som dödat mig. Men idag är jag medbjuden på teater, Ömhet av Jonas Gardell. http://www.stadsteatern.stockholm.se/

Hitta en länk för bmi så nu kan jag uppdatera lite bättre.


Fetma > 30
Övervikt 26-30
Normalvikt 19-25
Undervikt < 19

Klänningarna

Nu kommer lite bilder på klänningarna. Tyvärr hittade jag ingen bild på en av dem och bilden jag tog blev inge bra. 

Den översta hade jag på sittningen i lördags och är köpt på VILA, och den undre köpte jag förra helgen på H&M. Den kommer användas vid första bästa tillfälle. 

Summering

Helgen visade sig bli mycket bättre än vad jag trott.

Fredags eftermiddagen spenderades i Skärholmen på jakt efter en klänning till sittningen. Som jag hittade och den blev perfekt. Bild ska komma. Promiz.
Efter det åkte jag hem till en klasskamrat och myste med mina närmaste vänner. Blev lite på spåret, tv-spel osv. Lagom fredagskväll helt enkelt.

Lördagen blev väldigt lugn på dagen innan förberedelser för kvällen började. Naglar, hår, smink etc. För att sedan möta upp vännerna vid Slussen och åka till Kårhuset i Solna.
Sittningen var en amphioxsittning, vilket innebär att de nya kursarna hälsas "välkommna".
Den började med fördrink 17 och sedan middag 18. Tre rätters super gott, även om varmrätten var kall...
Sen var det spex och sång där i mellan. Galet att jag missat något så roligt tidigare.
Nu mera ska jag gå på alla såna här kvällar som jag kan.
Jag kom hem 04.20.

Så söndagen spenderades i sängen, sovandes och kollandes på film.

Idag har vi försökt reda ut räkneuppgifter för syra/bas samt att jag försökt skriva resultatrapport men det går åt helvete. Ska ge mig på det imorgon igen innan jag ska in och lämna blod och möta upp en vän för mera plugg. Känns som det blir 9-17 plugg varje dag framöver. Förhoppningsvis får jag en del gjort i morgon... Men jag vet inte. Måste skriva en resultatrapport med en klasskamrat också. Hur jag nu ska få in det i schemat. Ser ut som det får bli tors em alt fredag efter lunch. Yeey.

För övrigt så stod vågen på 81.1 idag. Så det är -1,9kg.

Superwoman

I summeringen av termin 1 skrev jag att jag hade u (underkänt) på en tentamen, det visade sig vara fel!!! Jag är godkänd! På pingpong stod det u, men på min tentamen som jag hämtade ut stod det G. Mohaha överlycklig!

Vilket innebär att jag är godkänd på nästan allt, måste bara fixa en kompletering på förra tentamen då jag hade influensa. Men det är bara ett mål. Vilket gör att jag snart har mina 30 hp.
Åh, kvällen fick ett bra slut i alla fall.

Dessutom har Mr.Asakareh livat upp min kväll. Tack
Så nu mår jag bättre och kan sova med ett litet leende på läpparna i alla fall.

Bägaren rann över

Idag har det bara varit ett enda enormt kaos.

Dagen började med en tveksamhet kring när vi började. På väg ut ifrån gårdagens föreläsning sa föreläsaren "det är schemaändring imorgon, ni börjar 10 istället för 9. Men jag pimmar er" och inget pim hade trillat ner under kvällen eller morgonen så där satt man som ett frågetecken om man skulle åka in till 9 eller 10. Men jag åkte in till 9, tänkte jag kunde lämna blod om vi inte skulle ha någon föreläsning.
Och klockan 9 stod vi några stycken utanför föreläsningssalen men utan föreläsare, så då börjar jag gå till blodbussen. Som idag bestämde sig för att strunta i Södertörns högskola.
Gick istället och kopierade min FATO- omtenta, så att jag kan få rätt betyg publicerat. (en annan historia)
Sedan hade jag en diskussion med några om föreläsaren och om kemi och jag blev sjukt arg och irriterad. (Något jag var redan från kvällen innan)

Så lagom till 10 hoppade jag in och satte mig för att lyssna på föreläsningen. Och förstod det mesta utav den. Trotts att föreläsaren vägrade lägga upp power pointen innan föreläsningen för att lättare kunna anteckna men fick nog ner det mesta ändå. Efter föreläsningen gick jag fram till föreläsaren för att reda ut ett par frågor inför laborationen på eftermiddagen. Men jag hade nog fått ett bättre svar av en vägg. Så byggde upp en fin frustration.

Gick ensam till lunch rummet, då mina vänner var *poff* borta... som vanligt.
Väl nere värmde jag min mat och satte mig, satt sedan och svarade på ett viktigt sms. När folk runt omkring började besvara frågor inför laborationen på löpande band. Något som jag suttit med i flera timmar kvällen innan. Det sänkte mitt självförtroende ganska mycket. Sedan började en person hetsfråga mig frågor om amphioxbiljetter, när vi ska hämta dem, hur och lalalalala. Vet inte hur många gånger jag förklarat det, och vi hade bestämt att hämta dem igår men sköt upp det till idag. Ändå var det hets kring det. När jag svarat på en fråga, frågade en annan person en fråga om blodbussen så svarade på det. Men mitt i mitt svar så hetsar person nummer 1 med fler frågor och kallar mig "total ignorer" när jag inte svarar. Vilket får mig att totalflippa.  Så reser på mig och går där ifrån, arg som jag vet inte vad och tårarna rinner. Ringer till min fantastiska vän Linda och går till henne och gråter en skvätt. Ville bara åka hem då och få utlopp för mina aggressioner, men fick så fint lugna ner mig och gå till min labb 30 min senare.

Började kursen förra måndagen och har sedan dess mått sämre och sämre för varje dag som gått. Kemin får mig att vilja hoppa av. Jag känner inte att jag klarar av det. Vilket får mig att vilja skrika och gråta (gråta gör jag i alla fall). Att de omkring en verkar förstå allt så mycket bättre, gör det hela så mycket jobbigare. Och att lärarna suger på att förklara så att jag förstår och faktiskt kan räkna etc själv. Dagens episoder fick bägaren att rinna över. Sista droppen. Så nu får vi se om jag klarar resten av veckan.

Klänningar

Var och shoppade 3 klänningar i helgen.
Sjukt underbart att lyckas köpa 3 klänningar i storlek 40. Det har jag inte haft sen innan jag började gymnasiet. Med andra ord i 9:an. Köpte även ett par stövlar, något jag i vanliga fall inte äger. Då jag inte får upp dem över vaderna. Bilder kommer imorgon :)

Jag är lycklig.
I 3:an på gymnasiet vägde jag som mest 104 kg.
Idag väger jag 83 kg.
104 kg-83 kg = 21 kg

 Jag har gått ner 21 kg!

På 1 ½ år har jag gått ner 21 kg. Galet ju!
Har gått från ett bmi på 34.4 till 27.4.
För att komma ner till normalvikt behöver jag gå ner 8 kg till.

När jag gått ner 8 kg kommer jag ha storlek 38.

Hur skall jag gå tillväga och hur lång tid kommer det att ta?
Första målet är under 80 kg. (-4kg)
Andra målet är 75 kg
Tredje målet är 70 kg

Om man skulle lyssna på sina vänner.

"- Du kan inte ta på dig ansvaret för vad andra gör. Den enda som som ansvarar för vad man stoppar i sin kropp, är en själv. Du var ett jätte stort stöd för *namn* förra året. Och mig har du inte träffat på jätte länge. Du kan inte ta på dig så mycket ansvar det är helt orimligt. Plus att du redan är så omtänksam som man kan bli."

"-Du tar åt dig mer än ditt ansvar.
-Deras ansvar, inte ditt? Du kan inte rädda alla."

Otillräcklig och ofokuserad

Det känns som att jag gör för lite för alla i min omgivning.
Känns som de begär mer än vad jag kan ge, fast det kan vara min egna inbillning.

Jag har verkligen ingen fokus på studierna heller. Det är som att jag tappat det på okänd plats.
Eller har jag en blockad för att jag har sån panik över kemin?

Känns som jag inte vet var mitt mål är längre, med utbildningen, med livet. Hur ser min framtid ut?

Överflöd?

Var diplomet ett bevis på att jag gör för mycket?
Att jag hindrar andra från att växa och ta ansvar?
Tar jag för mycket plats?
Försöker jag för mycket?
Bör jag sluta? Eller uppskattas det?
Gör jag det för dem eller för mig?

-Du kan inte ansvara för alla!

Känns som att alla behöver mig, men har jag tappat förmågan att se?
Det fanns så tydliga tecken, men jag läste dem fel....
Hade jag bara tänkt efter hade jag sett att de var identiska med tidigare beteenden.
Hur kunde jag missa...
Nu kommer jag ha sån ångest...
Allt är mitt fel! Jag kunde stoppat det tidigare!
Om jag bara agerat tidigare förra gången, då hade inte tabletterna varit i cirkulation. Då hade jag räddat två!
Nu rädda jag ingen...
Jag misslyckades!

En gång missbrukare,
alltid missbrukare?

Termin 1

Igår fredag var den sista dagen på min första termin vid Karolinska Institutet. Min första termin på universitetet. Ni anar inte hur galet fort den terminen har gått. 

Under terminen har jag lärt mig väldigt mycket om allt från atomer, svalgprover, räknandet av celler, häftiga färger i odlingsplattor till hur man tar ett EKG, detekterar epilepsi och mycket mycket mer.
Jag har träffat fantastiska människor både i min termin och i terminerna över mig.
Jag har både fått U på en tenta och VG på en laborationsrapport som lämnades in till den läraren som anses vara svårast att få ett VG ifrån då hon ser alla detaljer. Jag lyckades även få mitt efterlängtade VG på praktiska provet igår. Något som betyder mest för mig. Då jag anser att det är bättre att visa att jag förstår och kan utöva det praktiska i yrket än skriva en vanlig sals tenta i 4h. Vilket inte är riktigt min grej.  Jag har valt att sitta med i BAS, sektionen för utbildningen vilket i vanliga fall hade fått mig på fall och gett mig fler U, men jag har insett att jag inte kan ta på mig förmycket och därför sagt nej till mycket. Jag blev utsedd till "klassens förälder" vilket för min del är en stor eloge. Det innebär att jag är deras klippa och att de kan förlita sig på mig.

Gårdagen firades med 1h och 45 min badminton med några av mina närmsta vänner och jag insåg hur mycket jag saknar att spela volleyboll och att jag även var lika duktig på att slänga mig nu som då. Tror jag missuppfattat hur man spelar badminton ser ut som jag försöker konvertera till smurfarna.

Jag är så fantastiskt stolt över mig själv. Jag trodde inte jag skulle överleva första terminen, men det gjorde jag och det känns så bra! Jag vill ge mig själv en stor stjärna i kanten.

Allt som sker runt omkring

När man är liten förstår man inte allt som sker runt en, även om man tror det vid tillfället. 

Undra hur mitt liv sett ut om jag hade förmedlat allt som jag såg runt omkring mig, om jag berättat för någon om allt som hände. Men som alltid ville jag skydda de i min närhet. 

Jag brukar gå in på umo.se ibland, för att se hur sidan växt och blivit ett stort forum för många ungdomar. 

Det första jag såg när jag gick in där var om en kille som berättade om att han hade en pappa som drack, vilket fick mig att tänka på att jag innan jul skrev under "vit jul". Vit jul är en organisation som kämpar för alla barns rätt till en alkoholfri jul. Mamma påpekade för mig när jag kom hem i julas, att jag har varit ett av dessa barn som haft en helvetets julafton. Jag vet att händelsen ärrat mig för livet, men jag har aldrig sett mig som en av dessa barn. Jag har inte bestämt mig för om jag ska dela med mig av min story riktigt än. I alla fall om jag inte ser mig som en av dessa barn, hur ser då andra barn sin livsbild. Hur ser de sin vardag? Är de medvetna om att familjen kanske har problem, att mamma/pappa är alkoholist? Det är ju som sagt deras vardag. När slår man sig fri och faktiskt inser att det inte är så här ett barns vardag ska se ut? när inser man själv som barn att det inte är rätt? Jag är 21 år och min mamma var tvungen att påpeka för mig att det var så här mitt liv såg ut för att jag skulle inse. Inte inse att det var fel allt som hände den kvällen för det har jag vetat om, men att inse att det faktiskt inte ska ske med barn runt omkring. Att vi som barn inte ska behöva uppleva det.

Country

Ibland önskar jag att jag växt upp på en ranch och lärt mig spela gitarr och skriva country låtar.
Det är sån fantastisk musik som förmedlar så mycket. Den musiken säger mer än all annan musik tillsammans.

Dreaming big.

The life outside the walls

Den där känslan som fyller ens kropp...
Om att man kunde varit där och hjälpt personen i ett tidigare skede om man bara hade vågat öppna ögonen! 

Även om det visat sig att personen faktiskt tagit sig igenom ett trassligt liv, ett liv på behandlingshem. Ett liv med regler och riktlinjer ett liv där alla måste vara på sina rum 22.00. Nu är personen utanför dessa väggar av regler och riktlinjer, "ute i det fria". Det måste vara en stor omställning. Att helt plötsligt inte ha samma rutiner, samma regler. Tro att om det går någon utanför dörren så kommer de komma och visitera ditt rum... Men det gör dem inte, för du är fri, fri från det livet.


Hur hjälper jag en person att komma från ett liv på ett behandlingshem till ett liv utan? Hur hjälper jag personen att leva utan dessa regler? Att anpassa sig till ett liv utan allt detta? Hur stöttar jag?
Jag måste låta personen stå på sina egna ben, men finnas där när hen tvekar på sin egen förmåga.

Verb

Kom ihåg älska är ett verb, man måste göra det.

Vem är jag för andra?

Jag anser att jag har vänner, men har man vänner om det bara är ensidig kontakt. Eller de svarar ju när man har hört av sig till dem men de tar aldrig första steget. När de väl hör av sig så är det för att de vill ha något, oftast någon form av information. Är det vänskap då? Är det rätt av mig att känna att jag vill ha mer utav relationen, speciellt med en av dem.

Jag vill så mycket, jag vill sitta med i studentsektionen men samtidigt orkar jag inte. Jag vill engagera mig men känner inte att jag räcker till,  om jag säger nej känns det som att jag sviker dem. Om jag en dag inte kan svara på en fråga gällande något med studierna, kommer de se ner på mig då? Kommer jag känna att jag misslyckats? Kommer jag ha tappat fokus?
Jag vill förändra världen, men om jag inte ens klarar detta. Hur ska jag då klara av att förändra världen?